Rallemannens

"Alkohol

 

Vad händer egentligen?

 

Vid intag av alkohol slås flertalet utav kroppens funktioner ut helt. Man får sämre reaktionsförmåga, man tappar balanssinnet och kan känna yrsel. Vid en långvarig överkonsumtion kan dessutom kroppen drabbas utav  psykoser, koma, död kräkningar och hjärnskador. För att nämna några fåtal bi-effekter.

Ett långvarit missbruk kan man dessutom på det drabbas utav högt bodtryck, depression, ångest, impotents och cancer. Med fler.

 

Varför använder man då alkoholen? För ruset. Vid intag av en måttlig mängd utav alkohol upplever man en rusliknande upplevelse i kroppen. Man upplever sig själv som en bättre människa, och många upplever att man får det lättare att ta kontakt med andra individer. Dessa upplevelser grusas dock när man går över gränsen till överkonsumtion. Många blir stöddiga, söker problem och vill slåss, en såkallad snefylla. Andra blir ledsna och deprimerade; en annan form av snefylla.

 

Det är inte bara dagen man intager alkoholen som man känner av effekterna. Dagen efter är det vanligt att man känner huvudvärk, yrsel, illamånde m.fl. En så kallad bakfylla. Detta sätter ofta stopp för människors aktiviteter, även dagen efter. För idrottsmänniskan förstör det 2 hela dygn, då kroppen måste återhämta sig.

 

De negativa effekterna slutar inte där. Det är inte bara den enskillde individen som blir drabbad. Då alkohol i vissa fall är beroendeframkallande, kan konsumptionen gå aldeles för långt. Ifall detta är fallet, så påverkas inte bara personen i fråga. Även den närmaste kretsen vänner, och i vissa fall resten av samhället kan bli påverkade. Personen ifråga kan bli våldsam, aggressiv och självdestruktiv. Är den personen ifråga inte bara en individ, utan en familjemedlem eller delaktig i någon annan form av grupp går beteendet dessutom ut över andra, oskyldiga.

 

I en stor vetenskapsundersökning i BBC Horizon fastställdes det att alkoholen var världens femte farligaste drog. Det var endast Heroin, kokain, barbiturater och metadon som kom före. Faktorerna som tillgodosades var hur mycket drogen påverkar dig, hur mycket den belastar din närmaste krets, och hur mycket den belastar samhället. Alkoholen knep denna ytterst okredibala plats, då den står för så extremt mycket belastning för samhället som den gör.

 

Då samhället har närmast oändlig tillgång till drogen alkohol, är det nästan otattbart hur mycket skada den dagligen ställer till med.

 

Över 50% av alla drunkningsolyckor har direkt eller indirekt med alkohol att göra.

 

78% av alla våldsbrott i sverige har alkohol inblandat i leken.

 

 

 

Med dessa faktum i handen; hur kan då alkohol över huvud taget vara lagligt i Sverige? Svaret är enkelt: Tradition.

 

Vi har sedan urminnes tider (Läs: sedan innan 1500-talet) brukat alkohol. Att dra in på en vana såsom alkohol skulle rakt sagt vara omöjligt. En sådan djuprotad vana skulle vara helt omöjligt att få igenom som lagförslag, då det alltid skulle finnas en alkoholbrukare bland dem som beslutar ang. alkohollagen.

 

Detta är också den mest spridda anledningen till att så många brukar alkohol som de gör stavas: vana. Alkoholkonsumtionen är så pass välspridd så att den finns var än vi går. Samtliga av våra mötesplatser, samlingspunkter och upplevelseplatser är allt som oftast serveringsställen för alkohol. Det är svårt för en vuxen människa att umgås i vår värld utan att komma i kontakt med alkohol. Det har gått så långt att man ifrågasätts ifall man inte brukar drogen. Man anses som utanför och pryd om man inte gör som alla andra. Detta, benämnt som grupptryck, ligger nog i att de flesta av alla ungdomar någon gång brukar drogen. Man vill vara lika ”tuff” som alla andra ungdomar som redan dricker.

 

Denna samhällsuppbyggnad leder till resultatet du just har läst. Alla vet om riskerna, men sugs på något sätt in i systemets kugghjul. Det ligger således på staten att minska alkoholens genomslagskraft, och på ett effektivt sätt hämna dess effekter.

 

Sveriges lösning på detta problem stavas systembolaget. Sverige har valt att skapa ett monopol på den inhemska spritförsäljningen, och därigenom dra till med en riktigt kraftig spritskatt. Den svenska spritskatten sägs vara den högsta i världen.

 

Detta faktum stärker sveriges regering sig med genom att belysa det faktum att sveriges spritskatt är satt så pass högt för att det skall täcka alla de utgifter alkoholen utger.

 

Med andra ord är sveriges spritskatt tänkt att bekosta alla de tusentals polisutryckningar, de hundratals kroppsliga och materiella skador alkoholen orsakar. På det behandlingshemmen de tvångsberusade sedan skickas offrivilligt till, för att ett halvår sedan börja supa på gatan igen. Men räcker detta?

 

Även om man kan tycka att sveriges stat är utstickande ansvarstagande gentemot nästan hela den resterade världen, har den svenska individet tagit steget längre. Mången privatstartade grupperingar till hjälp för den alkoholberoende har startats på den senare tiden; Anonyma Alkoholister är ett utmärkt exempel på detta.

 

Anonyma Alkoholister, vars grundidé instiftades i USA, vilket går ut på att alkoholister hjälper varandra att överkomma sitt missbruk. De möts anonymnt i samlingslokaler, och diskuterar sina problem.

 

Detta är ett typexempel på hur den mänskliga individen tar sitt eget ansvar och hjälper sin medmänniska. Liknande hjälpinsatser har skett över hela världen, för att hjälpa den vardaglige alkoholisten.

 

Men frågan kvarstår: Hur kan detta över huvud taget försigå?

 

Fråga vår egen klassiker i rännstenen; sen gammalt fast i sitt berusade tillstånd. Han har förlorat alla sina vänner, sin familj, sin hälsa, sin respekt, sitt liv…

 

 

… Är drogen alkohol verkligen bättre än någon annan form av drog?"

 

Signerat Rasmus "Hycklarjäveln" Mossberg. LOLÄGD.

 

(Det är dessutom en världelös text. Dåligt ordbajs, dålig uppbyggdnad, listan kan närmast göras oändlig. Anledningen ser du om du kikar på publiceringstiden.)

3 bra anledningar att inte blogga:

• Tysklandsturné
• Musikalrep/föreställningar
• Projektarbetsinlämning

Känns inte som att det kommer att bloggas så mycket denna månad. Ledsen för det.

Det är ett synnerligen roligt faktum att DMB har spelat med nästan uteslutande alla större musiker i de förenta staterna av amerikat. Sådanna konstellationer tenderar att bli synnerligen underhållande, då antalet fantastiska-musiker-på-samma-scen-kvoten är på övervarv. Hela giget.

Eller vad sägs om detta? DMB spelar låten #41 med The Flecktones. DMB brukar klara av att lira rätt bra själva, lägg sedan till världens bästa fusion-banjo, Wikctor Wooten, och Jeff Coffin. SAMTIDIGT som LeRoi lirar. Genialitetsfaktorn är skyhög.

Överspel? Jag älskar det!


"-Är inte låten 6.40 från början?"
"-Jomenvisst"
"-Men det har ju gått över en halvtimma!"

"-Vi drog några solon."

• Jag skall övningsköra om 4 timmar. Kommer att köra rattfull innan jag ens har tagit kortet. Eller nä, kör med sjukt mycket vatten i denna stund. Eller?
• Fyrdubbel snus är najs

(Kör fortfarande på Hemmingway-stuket, känns cool.)

Dagen efter: Övningskörde självklart inte rattfull. Det bästa med öl är helt klart att man inte förlorar omdömmet.

Skulle kunna skriva en hel uppsats varför detta är fantastiskt, men jag avstår.

Tror att du fattar det själv.

Saker jag har lärt mig denna veckan:

• Äta och snusa samtidigt
• dricka öl och snusa samtidigt
• snusa dubbelt, med olika snusar
• spela en F-dorisk skala på en altsax

Write drunk, edit sober; som Hemmingway en gång sade. Får kolla på det här i morgon.

God natt.

Dagen efter: Det är en F-dorisk skala jag lärt mig, inte en D-eolisk. Bara så att ni vet.

En jävla tur att jag kollade upp detta dagen efter.

Jag kommer att vara fruktansvärt trött imorgon. Det hjälper dock inte att gnälla för fem öre; engelska-arbetet skall vara inne imorgon, punkt slut.

Deadline. För två veckor sedan, närmare bestämt. Jag är trött som få, trots den smått sjukliga mängden kaffe jag har proppat i mig. Klockan är tre på natten, och jag sitter och skriver engelska. Dör lite. Skriver kass.

Men det gör inget, för jag lyssnar ju på det här:




Gött gig.

Dagen jag kom på att jag kunde använda elementet brevid min säng som avlastningsbord förndrade mitt liv.

(Ja, jag älskar kaffe och hatar att ställa bort kaffemuggar.)

Jag erkänner.

1.



2.



3.

"Här med tar jag avstånd från alla rasistiska och nasistiska åsikter. Jag ber dock om ursäkt för mitt utbrott på nyheter24’s reportrar. Andledningen till varför jag ragerade som jag gjorde var en den självklara andledningen att jag kännde mig så fruktansvärt kränkt när någon försökte vinkla det till att jag skulle ha några som helst rasistiska åsikter. Jag tar helt och hållet avstånd från det som sagt, jag tycker alla männsikor är lika mycket värda.

Jag ber även om ursäkt till mina samarbetspartners, familj och vänner för detta.

Videon är inspelad för ca 4 år sedan för till min lillebrors blogg där han ville få fler läsare, videon är alltså inte seriös och han menar inget illa i videon. Han var alltså runt 15 årsåldern, och ville enbart provocera.

Dock nu därför allt som har hänt tar jag även yttligare någon dags paus för att själv lugna ner mig och låta situationen svalna.

Återkommer senare ikväll eller imorgon om hur jag gör."

Fcck Magnus Betnér. Kissie är komik personifierad.

Bloggar är ett intressant fenomen.

Själva idén med bloggar är lika grundläggande som genial; en offentlig dagbok som ligger uppe för alla att läsa, för att på så sätt få inblick i författarens liv, få ta del av dennes åsikter och tankar. Så långt är jag, och förmodligen resten av världen med.

Det intressanta då? Vad vi i Sverige egentligen vill läsa. Jag kan bara tala för mig själv - Jag läser bloggar av den typen jag känner igen mig, av personer jag på något vis kan relatera till; alternativt ser upp till. Då snackar jag självklart inte om mina vänners bloggar, hur bra de än må vara. Jag pratar om människor man inte känner, men ändå lockas att läsa om deras liv.

För min del tenderar det i 99 fall av 100 blir det i slutändan bloggar skrivna av folk som jobbar just det detta; det skrivna ordet. Ämnena kan skilja sig något, men för mig är det essensiella faktiskt hur det är skrivet, mer än vad det handlar om. Kan låta konstigt, men så är det faktiskt. Detta har ingen koppling till hur jag själv skriver, bara vad jag föredrar.

En blogg utan någon tanke bakom meningarna, med en överhängande brist på skiljetecken, samt en stor del särskrivningar är det värsta jag vet. Kan man inte ens skriva någorlunda vettigt har man tappat min respekt, och har man inte någon respekt för författaren bakom bloggen ser jag ingen som helst anledning att följa dennes liv.

Nu, efter närmare 1300 tecken, kommer poängen.

En av Sveriges största bloggar är kissies.se. En blogg så fylld av de ovannämnda hädelsena att jag nästan imploderar av frustration. Lägg på en fruktansvärd design, och dessutom en riktigt efterbliven författare så liknar det mer ett skräckexempel för hur bloggar inte får vara, än den pengamaskin bloggen faktiskt är. Jag menar, hon lever ju faktiskt på vad hon skriver!?

(Ser folk upp till henne?!)

"Ibland undrar man om man lever i ett land eller i ett skämt."

Fick en vänförfrågan ifrån en människa som jag inte har någon aning om vem det är. Människan ifråga är av kvinnligt kön.

Vi vet alla vad det betyder.

Helgen - och tillika början av lovet - har spenderats i sedvanligt manér. Med andra ord, till att göra exakt ingenting.

Äh, nu är jag allt hård mot mig själv. Har jag faktiskt hunnit med en himla massa grejer. Här är ett axplock:

• Äta chips
• Inte träna
• Se på film
• Inte spela musik
• Sova mer än 12h/natt
• Inte städa

Fast om man skall vara specifik så började faktiskt inte lovet förräns idag, vilket genast förser mig med möjligheten att vända denna horribla (läs: underbara) livsstil. Rent allmänt tycker jag faktiskt att jag har lyckats galant, i alla fall de 3 första timmarna av lovet. Jag har gått upp i tid, jag har städat, och jag har rakat mig. Snart skall jag rasta gitarren, och efter det skall jag träna.

Sen skall jag supa.

Osäker på mig själv som jag är, gjorde jag ett personlighetstest som enligt uppgift skall innehålla en hög sannorlikhetshalt. Resultatet lyder som följer:

"Din personlighetstyp:

Kreativa, handlingskraftiga och snabbtänkta. Duktiga på många saker. Tycker om att debattera och kan vara angelägna om att få sista ordet. Entusiastiska över nya idéer och projekt, men kan brista i förmåga att hantera vardagliga rutiner. Oftast frispåkiga, uppriktiga och bestämda. Uppskattar att umgås med andra och är själva stimulerande sällskap. Utomordentlig förmåga att förstå komplicerade koncept och finna logiska lösningar på problem.

 

Karriärer som skulle kunna passa dig:

 

Entreprenörer, jurister, psykologer, fotografer, konsulter, säljare, skådespelare, ingenjörer, forskare, uppfinnare, marknadsförare, programmerare, komiker, analytiker, kreditrådgivare, journalister, psykiatriker, PR-ansvariga, designers, skribenter, artister, musiker, politiker."

Förvånandsvärt pricksäkert enligt mig själv, särskillt då nästan samtliga av de yrken jag funderat på finns bland exemplen, och att jag känner igen mig på extremt många av egenskapsexemplen.

 

Eller ja, det där med att jag är ett stimulerande sällskap vettefan.