Rallemannens

Att lägga ut bloggadressen på facebook blev en succé, mina träffar ökade nästan med 4000% (aka 40 unika träffar).

Tänkte därefter att ett nytt inlägg var på sin plats. För att undvika tråkiga inlägg om ingenting tänkte jag starta en följetång, vars namn ni ser ovan. Tänkte först att lista mina 10 favoritalbum, men kom efter en stunds fundering på att det är omöjligt, främst av 2 anledningar.

Min musiksmak ändrar sig ständigt.

Det är otroligt svårt att rangordna musik.


Såklart att jag skulle börja denna rangordning med ett DMB-album. Tråkigt och förutsägbart, jag vet, men det finns faktiskt en ganska betydande anledning att jag valde just detta album.

Det är fantastiskt.

DMB är för de oinsatta ett gäng jazzskolade män som satte sig ned och bestämde sig för att spela folkrock/pop/rock. Resultatet blir en (enligt mig) fantastisk funk/fusion/jazz/folkrock/pop/balladsammanslagning, samt världens främsta reprensentant ur Groovegenren. När jag började lyssna på DMB lyssnade jag endast på deras nyaste verk, som är mer lättlyssnat och standardrockigt. Det dröjde emellertid inte länge innan jag hittade det som enligt mig är DMB:s bästa album.

Crash har höjts till skyarna av kritikerna, och av fansen själva. Det är inte utan orsak. Crash innehåller en musikalisk och stillistisk bredd som få skivor kan skryta med. Allt från sväng-funklåten Too Much, till den fantastiska balladen Crash Into Me (kommer mer om den sedan), till den fullkomligt instrumentala låten #41. Dave visar en närmast skrämmande fantasi och ett fantastiskt djup med sina 12 fantastiska spår på denna fantastiska disk.

Skivan inehåller också en fantastisk bredd, de första 5 låtarna är ren briljans, och resten är som minst solida, ofta riktigt bra spår. Den största nackdelen med detta album är dock samma nackdel som DMB har i almänhet. DMB har en väldigt säregen musikstil, och det är inte helt lättlyssnat. Jag diggade inte detta album vid första lyssningen, men nu har det en VIP-plats i min musikspelare. Ge det en chans, det är det värt.

Bästa låt: Crash into me (världens kanske bästa ballad, förmodligen vackraste)