Värdelöst värdefullt svammel
Hej bloggen, eller snarare de som sätter sig ned och läser detta. Att hälsa till en webbsida vore ju retarderat. Hah.
Förmodligen borde jag be om ursäkt för min långa frånvaro från detta skrivmedium. Vad jag mins försvann jag någonstanns efter att ett skåne-rugby-fetto hade brutit min fot, enbart genom att landa på den. Jag har aldrig hatat Newton som då. Vad nu det skall tjäna till, då mannen enbart är upphovsmannen till vårat gemensamma gravitationstänkande, inte gravitationen i sig.
Fan vad jag svamlar.
Inte så konstigt, i för sig. Klockan är långt över läggdags, och jag borde sedan länge söka den skönhetssömn som jag så väl behöver. Det är kanske därför jag är här. Det har blivit lite väl många nätter som denna på sista tiden.
Jag vet faktiskt inte vad jag skall skriva om just nu, bara att jag vill skriva nåt.
Eller, kanske.
Det är alla hjärtans dag i morgon. Jag skall äta godisdödskallar, alternativt dödsknark som kontrast mot alla kära lyckliga jävlar som tror att de kan komma och vara glada i närheten av mig.
Det här blogginlägget blir dåligt, det märker jag redan nu. Det är diffust, inte så vackert skrivet, och har egentligen ingen som helst mening. Eller så har det det. Det viktiga är kanske inte vad jag skriver, utan det faktum att jag fatiskt skriver.
Kort version: Jag har fått skrivlusten tillbaka.
Förmodligen borde jag be om ursäkt för min långa frånvaro från detta skrivmedium. Vad jag mins försvann jag någonstanns efter att ett skåne-rugby-fetto hade brutit min fot, enbart genom att landa på den. Jag har aldrig hatat Newton som då. Vad nu det skall tjäna till, då mannen enbart är upphovsmannen till vårat gemensamma gravitationstänkande, inte gravitationen i sig.
Fan vad jag svamlar.
Inte så konstigt, i för sig. Klockan är långt över läggdags, och jag borde sedan länge söka den skönhetssömn som jag så väl behöver. Det är kanske därför jag är här. Det har blivit lite väl många nätter som denna på sista tiden.
Jag vet faktiskt inte vad jag skall skriva om just nu, bara att jag vill skriva nåt.
Eller, kanske.
Det är alla hjärtans dag i morgon. Jag skall äta godisdödskallar, alternativt dödsknark som kontrast mot alla kära lyckliga jävlar som tror att de kan komma och vara glada i närheten av mig.
Det här blogginlägget blir dåligt, det märker jag redan nu. Det är diffust, inte så vackert skrivet, och har egentligen ingen som helst mening. Eller så har det det. Det viktiga är kanske inte vad jag skriver, utan det faktum att jag fatiskt skriver.
Kort version: Jag har fått skrivlusten tillbaka.
Kommentarer
Trackback
